Begrepp

Begrepp

Auditering: Auditeringen är en opartisk utvärdering, där man undersöker om en organisation verkar i enlighet med de krav som ställts på den. 

Avvikelse: En avvikelse noteras vid auditeringen om man konstaterat att verksamheten inte fyller PEFC-kravens nivå. För att åtgärda avvikelserna gör man upp en plan för korrigerande åtgärder, som skall godkännas av auditeraren innan certifikat kan beviljas. 

Beståndsvårdande avverkning: Avverkningar som görs före förnyelseavverkning: till exempel gallringsavverkning, ljushuggning och avlägsnande av överståndare. Av dessa är gallringsavverkningar vanligast. 

Certifiering: En utvärdering av hur kraven efterföljs. En oberoende utvärdering av den produkt, process eller service som är föremål för certifieringen. Med ett certifikat kan man påvisa att produkten, processen eller servicen fyller standardens krav. 

Certifieringsföretag: En oberoende part, som kontrollerar att standardens krav efterföljs. Certifieringsföretag gör en auditering av certifierade aktörer. 

Certifieringskraven: De krav enligt standarden PEFC FI 1002 som gäller hållbar skötsel och användning av skog och de krav enligt standarden PEFC FI 1001 som gäller gruppcertifieringen.   

Chain of Custody (CoC): En metod för ursprungsspårning av virke, med vars hjälp man kan påvisa att man har använt virke som kommer från hållbart skötta skogar vid tillverkningen av produkten. 

Dikning: En metod för att förbättra trädens tillväxtförutsättningar på områden där vattentillståndet i marken begränsar trädens tillväxt. Exempel på dikning är iståndsättningsdikning och dirigering av ytvattnet med hjälp av vattenfåror. Iståndsättningsdikning gör man till exempel på torvmarker. 

Energived: Träbiomassa, som används för att producera energi och där den ursprungliga träsammansättningen har bibehållits. Energiveden kan vara grot, energived från gallringar, lump eller stubbar. Dessutom kan energived vara flis eller kross som har tillverkats av ovannämnda råvaror. 

Förnyelseavverkning: Med förnyelseavverkning avses en avverkning i förnyelsemogen skog, där målet är att anlägga en ny trädgeneration. Metoder som används i en förnyelseavverkning (slutavverkning) är kalavverkning, avverkning i fröträdsställning och skärmställning samt teghuggning. 

Gruppcertifiering: En certifiering inom ramen för ett skogscertifikat som gäller en certifieringsgrupp. I Finland tillämpas områdesvis gruppcertifiering som gruppcertifieringsmetod. Se områdesvis gruppcertifiering.  

Hyggesrester: Träddelar som lämnas kvar i skogen, såsom grenar och toppar (grot). Också klent virke på avverkningsytan, s.k. röjningsvirke, och lump, räknas till hyggesrester. 

Högstubbe: Stubbar efter träd som kapas på 2–5 meters höjd. Vid förnyelseavverkningar lämnar man högstubbar av träd vars diameter på brösthöjd är minst 15 cm för att uppfylla krav 8.14 ifall det inte förekommer tillräckligt med död ved på området. 

Korrigerande åtgärd: Med en korrigerande åtgärd strävar man till att avlägsna orsaken till en avvikelse och hindra att avvikelsen förekommer på nytt. De korrigerande åtgärderna kan bestå i till exempel kommunikation eller utbildning. (I samband med auditering) 

Kvalitetsuppföljning: Med kvalitetsuppföljning avser man ett dokumenterat tillvägagångssätt, med vars hjälp man påvisar att utfört arbete är av tillräcklig kvalitet med avseende på de krav som ställts. Kvalitetsuppföljningen kan vara egenövervakning, som görs av den som utför arbetet, eller den kan utföras av en utomstående part.  

Markberedning: Ett arbetsslag i anslutning till skogsförnyelse, där man underlättar frönas groning tillväxten hos planterade plantor. Avsikten med markberedning är att förbättra plantornas position i konkurrens med övrig vegetation. Metoder för markberedning är till exempel harvning, fläckupptagning och högläggning. 

Naturprodukt: naturliga eller halvodlade skogsbär och skogssvampar, vilda växter, mossor och lavar samt specialnaturprodukter såsom sav, sprängticka (chaga), kåda och granskott.

Naturvårdsträd: Träd som lämnas på en förnyelseyta för att trygga mångfalden genom att erbjuda till exempel livsmiljöer för svamp- och insektsarter som är beroende av död ved. Naturvårdsträden lämnas ofta i grupper. Man använder också benämningen sparträd. 

Observation vid auditeringen: Observationer är noteringar, lindrigare än avvikelser, vid auditering. Observationer skall tas i beaktande i kommande verksamhet så att de inte leder till en avvikelse i framtiden. 

PEFC-certifieringen

PEFC-certifieringen är ett frivilligt system för att främja ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart skogsbruk. En grundprincip inom certifiering är en kontinuerlig förbättring av verksamheten.

PEFC-kraven: PEFC:s internationella krav definierar vad man skall dra försorg om i skötseln av certifierade skogar. De nationellt definierade kraven visar konkret vilka ärenden man skall dra försorg om i certifierade skogar. 

PEFC-standardarbetsgruppen: En sektorövergripande grupp som har sammankallats av PEFC Finland och som består av företag och organisationer med intresse i skötsel och användning av skog. Standardarbetsgruppens uppgift är att gå igenom PEFC-kraven i Finland och säkerställa att de uppfyller kraven hos internationella PEFC. Standardarbetsgruppen drar försorg om att PEFC-kraven i Finland är aktuella till exempel med tanke på nyaste forskningsresultat och gällande lagstiftning. 

Plantskogsvård: Tidig vård av plantskog, där man bekämpar sly och gräs som hindrar plantornas tillväxt på en förnyelseyta.  

Renbeteslag: Renbeteslagen är enheter för renskötsel, där arealen och antalet renar varierar. Varje renbeteslag svarar för renskötseln på sitt område, 

Skogscertifiering: Ett förfaringssätt som innehåller en skriftlig försäkran från tredje part om att verksamheten sker enligt kraven i skogsvårdsstandarden. 

Skogscertifieringssystem

Standarder, instruktioner och regler, som behandlar skötsel och användning av skog, ursprungsspårning av virke (vid behov), organisation av och förfaringssätt för certifiering samt kompetenskrav för certifieringsorganen. 

Skogscertifikat: Ett dokument som intygar att man följer kraven för skötsel och användning av skog samt övriga krav inom skogscertifieringssystemet. 

Skogsförnyelse: Verksamhet, vars mål är att åstadkomma ett nytt trädbestånd, som består av för växtplatsen lämpliga trädslag, så snabbt och kostnadseffektivt som möjligt. 

Skogsväg: En väg, där över hälften av transporterna utgörs av skogsbrukets transporter. 

Snår: En liten trädgrupp som erbjuder skydd åt djur. Snåret får gärna bestå av flera trädslag, innehålla gran och ha en areal på minst 10 m². Också grupper av naturvårdsträd kan fungera som snår när man inte röjer under dem. 

Standard

Med standarder avser man dokument som samlar gemensamt överenskomna krav eller rekommendationer. Standarderna skapar gemensam god praxis inom branschen, med vars hjälp man säkerställer all verksamhet. Med säkerställande avser man att de definierade standarderna strävar till att garantera säkerheten med tanke på till exempel naturen och människorna hos den verksamhet som certifieras. De krav som utvärderas presenteras i allmänhet i de givna standarderna. Kraven på hållbar skötsel och användning av skog finns i standarden PEFC FI 1002.  

Stämplingspost: Ett område som tillhör en och samma skogsägare och som har avgränsats eller utmärkts för drivning. Området kan bestå av flera separata beståndsfigurer, som avverkas på olika sätt och vid olika tidpunkter. 

Trädslagsblandning: Med trädslagsblandning avses en situation då det i skogen förekommer flera trädslag förutom huvudträdslaget. Man föredrar ofta lövträd. 

Värdefulla livsmiljöer ur naturskyddssynpunkt

De värdefulla livsmiljöer som avses i krav 8.11 är följande: dödisgropar, naturligt trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar, odikade kärr, odikade brunmossmyrar och örtrika starrmyrar, lövträdsdominerade lundar, gammelskogar samt svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd. Dessa objekt innehåller strukturdrag som är viktiga för mångfalden, vilket gör livsmiljöerna värdefulla.