Krav på naturvård, som skall beaktas i alla arbetsslag

Förutom de arbetsslagsspecifika kraven skall man vid alla skogsvårdsåtgärder komma ihåg de allmänna krav som gäller alla arbetsslag. Allmänna krav, som tillämpas på samtliga arbetsslag, kan gälla till exempel hotade arter och värdefulla livsmiljöer. Dessa kan förekomma på vilket objekt som helst, och ofta utvärderar man beaktandet av dessa krav i bland annat auditeringar. 

Krav 8.10 Naturvärden i skyddsområden bevaras

Naturskyddsområden tryggar mångfalden hos arter och naturtyper och bevarar också nationallandskapet, kulturarvet samt rekreations- och friluftsområden nu och i framtiden. 

Enligt PEFC-kravet skall naturvärden i skyddsområden eller i områden som ingår i nätverket Natura 2000 inte försämras genom skogsbruksåtgärder. Skogsmyndigheten och de skogsorganisationer som är verksamma i området, liksom andra aktörer som har förbundit sig till skogscertifieringen skall ha tillgång till lägesdata för skyddsområden och områden som ingår i nätverket Natura 2000. 

Läs mer om Natura 2000-områdena på miljöministeriets sidor här.

Objektsvisa Natura 2000-uppgifter finns ­här i en karttjänst. 

Krav 8.11 Särdrag hos värdefulla livsmiljöer bevaras

De krav som lagen och PEFC-certifieringen ställer på att säkerställa värdefulla livsmiljöer främjar upprätthållandet och bevarandet av mångfalden i skogarna, också för kommande generationer.  Värdefulla livsmiljöer är enskilda platser eller områden i terrängen som skiljer sig från den omgivande skogsnaturen. Dessa livsmiljöer skall avgränsas så att de inte berörs av skogsbruksåtgärder. 

I alla skogsvårdsåtgärder skall man se till att särdragen hos de värdefulla livsmiljöerna bevaras genom att beakta: 

• Skyddade naturtyper enligt 29 § i naturvårdslagen (1096/1996) får inte ändras så att deras särdrag på objektet i fråga äventyras.  
• Särskilt viktiga livsmiljöer enligt skogslagen (1093/1996), där åtgärder för skötsel och användning av skog skall utföras så att livsmiljöernas särdrag bevaras eller förstärks.  (1093/1996) 
• Typer av vattennatur enligt vattenlagen (587/2011), där äventyrande av naturtillståndet är förbjudet. 
• Förutom lagobjekten skall man i skogsvårdsåtgärder bevara de särdrag som karaktäriserar den biologiska mångfalden hos naturvårdsmässigt värdefulla livsmiljöer. Livsmiljöerna är till sina viktigaste särdrag i naturtillstånd eller i ett tillstånd som påminner om naturtillstånd och de kan lätt urskiljas och identifieras i terrängen. Dessa värdefulla livsmiljöer är följande: dödisgropar och naturligt trädlösa eller trädfattiga solexponerade sluttningar, odikade kärr, odikade brunmossmyrar och örtrika starrmyrar, lövträdsdominerade lundar, gammelskogar samt svämskogar och lövsumpskogar i naturtillstånd. 

­Här kan du bekanta dig närmare med de exakta definitionerna för de värdefulla livsmiljöerna. 

Skogsägarna och aktörerna inom skogsbruket har flera olika möjligheter att få tillgång till lägesdata för de värdefulla livsmiljöerna. Finlands skogscentrals geografiska informationssystem MinSkog.fi är en riksomfattande tjänst, där man upprätthåller öppen kartinformation om särskilt viktiga livsmiljöer samt lägesdata för naturvård och vattenvård. Skogsorganisationerna lagrar också information i sina egna geografiska informationssystem. 

Här hittar du skogscentralens naturdata. täältä.

Skogscentralens övriga geodatamaterial, som till exempel beståndsfigurer för särskilt viktiga livsmiljöer hittar du här. För att kunna använda skogscentralens geodatamaterial behövs ett GIS-system. 

Videon introducerar innehållet i krav 8.11 Särdrag hos värdefulla livsmiljöer bevaras av PEFC-certifieringen. Videon är textad. Videolängd 5 min 12 sek.

Krav 8.12. Kända livsmiljöer för hotade arter tryggas

Enligt naturvårdslagen kan en art fastställas som hotad om dess naturliga fortlevnad i Finland är äventyrad. Kravet strävar till att garantera fortlevnaden av naturvårdsmässigt värdefulla och hotade arter i naturen i Finland. 

Vid alla skogsbruksåtgärder skall enligt PEFC-kravet bevaras kända livsmiljöer för sådana arter som kräver särskilt skydd. Den regionala NTM-centralen har avgränsat dessa och informerat objektets ägare och/eller innehavare.  Också föröknings- och rastplatser för djurarter som anges i habitatdirektivet och kända livsmiljöer för övriga hotade arter skall bevaras. Skogsorganisationerna skall ha till sitt förfogande den verksamhetsmodell för try”ggande av hotade arter i skogsbruket, som har gjorts upp av skogs- och miljöadministrationen i samarbete. 

Här kan du bekanta dig närmare med hotade arter i Finland: 

Suomen lajien uhanalaisuus – Punainen kirja 2019

Krav 8.18 Grundvattnets kvalitet tryggas vid skogsbruksåtgärder

I Finland finns ungefär 6000 kartlagda och klassificerade grundvattenområden. Speciell uppmärksamhet skall fästas vid att skydda vattenkvaliteten på dessa områden. Då man utför vissa skogsbruksåtgärder på grundvattenområden skall bestämmelserna följas noggrant för att inte skada grundvattnet. 

I grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjningen (klass 1, klass 1E) eller som lämpar sig för vattenförsörjning (klass 2, klass 2E) används inte växtskyddsmedel eller gödselmedel och utförs inte stubbrytning. På torvmarker är askgödsling tillåten, om den inte äventyrar grundvattnets kvalitet. På grundvattenområden i klass E är gödsling tillåten, om den inte äventyrar det ytvattenekosystem eller terrestra ekosystem som har lett till E-klassificeringen och som är beroende av grundvattnet. På grundvattenområden i klass E används inte kemiska växtskyddsmedel. Skogsorganisationerna skall ha tillgång till lägesdata för de grundvattenområden som har klassificerats. 

Bekanta dig med geodatamaterial om grundvatten på syke.fi här.

Krav 8.20 Fasta fornlämningar bevaras

Fasta fornlämningar är fredade som minnen av Finlands tidigare bebyggelse och historia. Fornlämningarna hör till de enda existerande källmaterialen om den förhistoriska tiden och är därför en viktig del av forskningen om den historiska tiden. Många fasta fornlämningar har restaurerats och är viktiga sevärdheter och undervisningsobjekt. Enligt Lag om fornminnen är bland annat gravar och gravfält från hednatid, forntida övergivna borgar, bostadslämningar från forntid och offerkällor fasta fornlämningar. Läs här om samtliga objekt som hör till fornlämningarna.

Skogsvårdsåtgärder utförs enligt PEFC-kraven så att dessa historiska platser bevaras och fornlämningarna därmed bevaras som en synlig del av vår kultur. 

I alla skogsvårdsåtgärder skall objekt enligt Lag om fornminnen bevaras så att de lämnas utanför förnyelseytan. Fasta fornlämningar enligt lagen om fornminnen får inte utgrävas, överhöljas (täckas), ändras, skadas, borttagas eller på annat sätt rubbas. 

Museiverket upprätthåller lägesinformation om fasta fornlämningar. Detta öppna geodatamaterial finns tillgängligt i nättjänsten Kulttuuriympäristön palveluikkuna

Här kan du kolla närmare vad som räknas till de fasta fornlämningarna.

Läs mera ur källorna till sidan

Arkeologisen kulttuuriperinnön suojelu, Museovirasto

Luonnonsuojelualueet, Ympäristöministeriö

Pohjavesialueet, Ympäristö.fi  

Vesiensuojelutoimenpiteet metsätaloudessa, Metsänhoidon suositukset, Tapio