Markberedning
Markberedning
Avsikten med markberedning är att göra det lättare för fröna att gro och förbättra förutsättningarna för planterade plantor att överleva under de första åren. Markberedningen underlättar själva förnyelsearbetet och förbättrar förnyelseresultatet. Med markberedningen kan vi påverka kostnadseffektiviteten inom hela förnyelsekedjan och den påverkar beståndets utveckling långt i framtiden.
Med markberedning kan man förbättra plantornas förutsättningar i konkurrens med annan vegetation och skydda dem med till exempel snytbaggeskador. Markberedningen skall resultera i tillräckligt många planterings- eller såddpunkter för att kunna uppnå önskad täthet i plantskogen vid förnyelse. De vanligaste markberedningsmetoderna är harvning och fläckupptagning samt högläggning. En lämplig metod för objektet väljs utgående från växtplats och förnyelsemetod. Markberedning skall inte göras med tyngre metoder än nödvändigt.
Krav 8.8 Skogarna nedskräpas inte vid skogsbruksåtgärder
Skogen får inte skräpas ned: plast- och metallavfall eller farligt avfall lämnas inte i skogen vid skogsbruksåtgärder. I skogsmaskiner som använder olja skall det alltid finnas en oljeabsorberande matta med tanke på eventuella olyckor.
Kravet strävar till att skydda skogen så att skogsnaturen bibehålls snygg och säker för alla användare, ekosystem och skogens djur. Avfall som lämnas i naturen är skadligt för miljön och kan orsaka allvarliga skador på djur, som kan äta farligt avfall eller fastna i detta. Oljan som används i olika maskiner är ett organiskt miljögift och även en liten mängd kan fördärva ett stort naturområde, speciellt vattendrag. Ett oljeläckage kan vara en betydande och långvarig olägenhet till exempel på grundvattenområden, eftersom oljan försvinner mycket långsamt från naturen. Oljan inverkar mycket skadligt på djurens förmåga att isolera sig från vatten och köld.
Krav 8.14 Vid skogsbruksåtgärder kvarlämnas levande naturvårdsträd och död ved samt bevaras trädslagsblandningen och snår
Naturvårdsträd är levande träd som växer naturligt hos oss. Som naturvårdsträd lämnas till exempel rovfåglars boträd, grova enar, gamla träd med brandlyror, grova trädindivider från den föregående trädgenerationen, ädla lövträd och resliga aspar.
De minimikrav som PEFC-standarden ställer på mängden naturvårdsträd och död ved garanterar att det finns allt mer lämpliga boträd för hålbyggare. Högstubbar som lämnas på områden där det inte finns död ved skapar en livsmiljö för många skalbaggar, rötsvampar och mesfåglar i skogen. Snåren erbjuder skogens djur skydd och häckningsplatser. Förutom att naturvårdsträden och snåren skapar fler skydds- och häckningsplatser för djurvärlden och att de stöder skogens mångfald, ökar också de naturvårdsträd som lämnas i skogen kolbindningen.
Enligt PEFC-kravet skall marken under grupper av naturvårdsträd på ett område som markbereds lämnas utanför markberedningen för att bibehålla möjligheten att fungera som häckningsplatser och skyddsplatser för djuren.
I den här videon får vi lära känna PEFC-kravet relaterat till naturvårdsträd och varför det är viktigt att lämna naturvårdsträd. Videon är textad. Längd 6 min 58 sek.
Videon svarar på varför och var man ska lämna snår och trädslagsblandning. Videon är textad. Videolängd 2 min 54 sek.
Krav 8.16 Torvmarksnaturens mångfald och ekosystemtjänster bevaras
Att bevara torvmarker i naturtillstånd hjälper att minska utsläpp av växthusgaser och lindrar därmed klimatförändringen. Genom att bibehålla torvmarkernas kantzoner så nära naturtillstånd som möjligt och genom att begränsa avverkningarna till plockhuggning ökar vi andelen olikåldrig skog i landskapet. Till exempel skogshönsfåglarna trivs bra i övergångszonerna mellan fastmark och torvmark. Skogshönsfåglarna drar nytta av den ökande andelen olikåldrig skog eftersom variationen i dimensioner och täthet samt den bibehållna rikliga risvegetationen är en gynnsam häckningsmiljö för skogshönsfåglar. Torvmarker och trädbevuxna remsor mot vattendrag, där det inte görs markberedning, kan också främja fåglarnas möjlighet att röra sig i ett landskap som har påverkats av avverkningar och annan markanvändning.
Enligt PEFC-kraven skall torvmarkerna i naturtillstånd bevaras. I skötseln av skogar på torvmark sköter man vattenvården och främjar klimatvänlig praxis. För markberedningens del innebär detta att planerade vattenskyddsåtgärder skall utföras i enlighet med bestämmelserna i diknings-högläggningsprojekt. Dessutom skall skyddszonen som lämnas mot öppna torvmarker och torvmarker som skall återställas i naturtillstånd lämnas utanför markberedningen, med undantag för eventuella diken, vars avsikt är att återföra vatten till torvmarken som återställs.
Den här videon introducerar dig till vård av torvmarksskogar och de relaterade PEFC-kraven. Videon är textad. Videolängd 8 min 59 sek.
Krav 8.17 Vid arbeten intill vattendrag och småvatten beaktas vattenvården och naturvården
Med vattendrag avses hav, sjöar, tjärnar, älvar, åar och bäckar. Som bäckar räknas även små fåror där det finns vatten året om och där det är möjligt för fiskar att röra sig. En skogsvård som respekterar vattendragen stöder vattendragens välbefinnande och skogsnaturens mångfald. Till grundprinciperna i vattenvården hör att man minimerar urlakning av näringsämnen och frigörande av fasta partiklar i vatten som rinner av från behandlingsytan. Dessutom fångar man in näringsämnen och fasta partiklar som frigjorts med hjälp av konstruktioner för vattenvård.
Vattenfåran får inte märkbart skadas då man korsar den och det får inte bildas fåror som leder vatten på körstråken. I samband med markberedning i närheten av vattendrag och småvatten drar man försorg om vattenvården och naturvården. För markberedningens del skall man beakta PEFC-kravet på att lämna skyddszoner mot vattendrag och källor. Avsikten med skyddszonerna är att binda belastning av fasta partiklar och näringsämnen, skapa beskuggning kring vattendrag och säkerställa naturens mångfald. Skyddszonens bredd skall i medeltal vara minst 10 meter, men får ingenstans understiga 5 meter. Enligt kravet skall ingen som helst markberedning göras inom skyddszonen.
Då man arbetar i närheten av vattendrag skall man ta i beaktande att vattenfåran inte får ändras eller skadas märkbart då man korsar den. Det får inte heller bildas fåror som leder vatten i körstråken. Genom att se till att vattenfåran hålls i skick bevaras fiskbeståndets rutter och vattnets naturliga avrinning bibehålls. Då man leder vatten till avloppsdiken från en förnyelseyta skall man utföra ändamålsenliga vattenskyddsåtgärder.
Videon introducerar PEFC-kraven relaterade till skyddszoner mot vattendrag och smävatten. Videon förklarar varför det är viktigt att lämna buffertremsor och hur de skyddar vattendrag. Videon är textad. Videolängd 9 min 40 sek.
Krav 8.19 Allemansrätten tryggas och möjligheterna att ta sig fram längs friluftsleder säkerställs
Att röra sig och vistas i skogen samt att samla in naturprodukter skall vara möjligt inom ramen för allemansrätten.
I samband med markberedningen skall man försäkra sig om att friluftsledernas fasta konstruktioner inte skadas. Man avgränsar åtgärderna så att friluftslederna lämnas utanför, vilket garanterar att lederna kan användas för rekreationsändamål och ledernas fasta konstruktioner bibehålls funktionsdugliga trots skogsvårdsåtgärderna. Fasta konstruktioner i anslutning till friluftsleder är till exempel vindskydd, eldplatser och spångar.
Läs mera ur källorna till sidan
Maanmuokkaus, Metsänhoidon suositukset, Tapio
Metsäalan sanastoa, Puuhuolto.fi