Drivning av energived
Drivning av energived
I samband med förnyelseavverkning blir det kvar hyggesrester och stubbar i skogen. Uttag av energived möjliggör tillvaratagande av ved som är klenare än gagnvirke. Detta medför inkomster för skogsägaren och kan förbättra lönsamheten i drivningen. Dessutom gör tillvaratagande av energived det lättare att röra sig i skogen och landskapet förbättras. I praktiken avser man med energived träbiomassa, där den ursprungliga sammansättningen av träet har bibehållits och som används för energiproduktion. Energived eller hyggesrester är toppar, grenar, barr och löv. Man kan också avses flis eller kross som framställts av dessa råvaror då man talar om energived.
Drivning av energived och kombinerad drivning av gagnvirke och energived lämpar sig för såväl skötta som oskötta bestånd, som sköts som likåldriga bestånd. Vanligtvis samlar man in energived vid första gallring, men drivning av energived kan också utföras i grövre bestånd.
När man kombinerar drivning av energived med drivning av gagnvirke kan man i skötta bestånd förbättra lönsamheten i drivningen med hjälp av inkomsterna från energiveden. Tillvaratagande av hyggesrester kan dock i vissa fall, speciellt i granbestånd, minska mängden näringsämnen då hyggesresterna tas färska tillvara. Å andra sidan minskar tillvaratagandet av hyggesrester urlakningen av näringsämnen. Minskningen av näringsämnen på avverkningsytan minskar i viss mån tillväxten hos den nya trädgenerationen. Det kan också uppstå tillväxtstörningar på riskobjekt, till exempel på växtplatser där det råder brist på bor.
Krav 8.2 Hållbart uttag av energived
Drivning av energived skall utföras så att objektets egenskaper tas i beaktande. Detta innebär att avverkningsområdets virkesproduktionsförmåga och mångfald samt synpunkter på vattenvården tas i beaktande. Vid drivning av energived skall man också ta hänsyn till de övriga kraven i standarden. 
Vad gäller drivning av energived förutsätter PEFC-kraven att man inte på växtplatser kargare än torr mo samlar in helträd för energiändamål. Avsikten med detta är att undvika näringsobalans och tillväxtförluster på objekt där trädbeståndet redan från tidigare lider av näringsbrist. Näringsrika barr och löv som blir kvar i skogen i samband med avverkningar säkerställer näringstillgången i terrängen på de kargaste objekten.
Enligt PEFC-kravet skall på förnyelseavverkningsområden kvarlämnas biomassa så att ca 30 % av groten blir kvar så jämnt fördelat som möjligt och naturvårdsstubbar blir kvar minst 25 st/ha, på ler- och siltjordar minst 50 st/ha. Dessutom lämnas stubbar som kvarlämnats vid tidigare avverkningar samt stubbar som är under 15 cm i diameter. På områden som är infekterade av rotticka kan man ta bort alla barrträdsstubbar.
Krav 8.8 Skogarna nedskräpas inte vid skogsbruksåtgärder
Skogen får inte skräpas ned: plast- och metallavfall eller farligt avfall lämnas inte i skogen vid skogsbruksåtgärder. I skogsmaskiner som använder olja skall det alltid finnas en oljeabsorberande matta med tanke på eventuella olyckor.
Kravet strävar till att skydda skogen så att skogsnaturen bibehålls snygg och säker för alla användare, ekosystem och skogens djur. Avfall som lämnas i naturen är skadligt för miljön och kan orsaka allvarliga skador på djur, som kan äta farligt avfall eller fastna i detta. Oljan som används i olika maskiner är ett organiskt miljögift och även en liten mängd kan fördärva ett stort naturområde, speciellt vattendrag. Ett oljeläckage kan vara en betydande och långvarig olägenhet till exempel på grundvattenområden, eftersom oljan försvinner mycket långsamt från naturen. Oljan inverkar mycket skadligt på djurens förmåga att isolera sig från vatten och köld.
Krav 8.14 Vid skogsbruksåtgärder kvarlämnas levande naturvårdsträd och död ved samt bevaras trädslagsblandningen och snår
Naturvårdsträd är levande träd som växer naturligt hos oss. Som naturvårdsträd lämnas till exempel rovfåglars boträd, grova enar, gamla träd med brandlyror, grova trädindivider från den föregående trädgenerationen, ädla lövträd och resliga aspar.
De minimikrav som PEFC-standarden ställer på mängden naturvårdsträd och död ved garanterar att det finns allt mer lämpliga boträd för hålbyggare. Högstubbar som lämnas på områden där det inte finns död ved skapar en livsmiljö för många skalbaggar, rötsvampar och mesfåglar i skogen. Snåren erbjuder skogens djur skydd och häckningsplatser. Förutom att naturvårdsträden och snåren skapar fler skydds- och häckningsplatser för djurvärlden och att de stöder skogens mångfald, ökar också de naturvårdsträd som lämnas i skogen kolbindningen. I motsats till kraven i PEFC-certifieringen kräver skogslagen inte att man lämnar naturvårdsträd.
PEFC-kravet förutsätter att energived inte samlas in på områden med naturvårdsträd och att de naturvårdsträd som sparats vid avverkningar bevaras. För att bevara en mångsidig artsammansättning och viltets livsmiljöer i alla skeden av skogsvården, bland annat vid drivning av energived, skall man bevara snår och trädslagsblandningen så det naturligt förekommer snår på figuren och då trädslagsblandningen inte äventyrar vården av huvudträdslagen.
I den här videon får vi lära känna PEFC-kravet relaterat till naturvårdsträd och varför det är viktigt att lämna naturvårdsträd. Videon är textad. Längd 6 min 58 sek.
Videon svarar på varför och var man ska lämna snår och trädslagsblandning. Videon är textad. Videolängd 2 min 54 sek.
Krav 8.16 Torvmarksnaturens mångfald och ekosystemtjänster bevaras
Att bevara torvmarker i naturtillstånd hjälper att minska utsläpp av växthusgaser och lindrar därmed klimatförändringen. Genom att bibehålla torvmarkernas kantzoner så nära naturtillstånd som möjligt och genom att begränsa avverkningarna till plockhuggning ökar vi andelen olikåldrig skog i landskapet. Till exempel skogshönsfåglarna trivs bra i övergångszonerna mellan fastmark och torvmark. Skogshönsfåglarna drar nytta av den ökande andelen olikåldrig skog eftersom variationen i dimensioner och täthet samt den bibehållna rikliga risvegetationen är en gynnsam häckningsmiljö för skogshönsfåglar. Torvmarker och trädbevuxna remsor mot vattendrag, där det inte görs markberedning, kan också främja fåglarnas möjlighet att röra sig i ett landskap som har påverkats av avverkningar och annan markanvändning.
Enligt PEFC-kraven skall torvmarkerna i naturtillstånd bevaras. I skötseln av skogar på torvmark sköter man vattenvården och främjar klimatvänlig praxis. Vad gäller drivning av energived innebär detta att man på den skyddszon, vars bredd är minst 10 m, som man lämnar mot öppna torvmarker och torvmarker som skall återställas i naturtillstånd, inte samlar in stubbar och att buskskiktet bevaras.
Den här videon introducerar dig till vård av torvmarksskogar och de relaterade PEFC-kraven. Videon är textad. Videolängd 8 min 59 sek.
Krav 8.17 Vid arbeten intill vattendrag och småvatten beaktas vattenvården och naturvården
Med vattendrag avses hav, sjöar, tjärnar, älvar, åar och bäckar. Som bäckar räknas även små fåror där det finns vatten året om och där det är möjligt för fiskar att röra sig. En skogsvård som respekterar vattendragen stöder vattendragens välbefinnande och skogsnaturens mångfald. Till grundprinciperna i vattenvården hör att man minimerar urlakning av näringsämnen och frigörande av fasta partiklar i vatten som rinner av från behandlingsytan. Dessutom fångar man in näringsämnen och fasta partiklar som frigjorts med hjälp av konstruktioner för vattenvård.
I samband med drivning av energived i närheten av vattendrag och småvatten drar man försorg om vattenvården och naturvården. Man skall beakta PEFC-kravet på att lämna skyddszoner mot vattendrag och källor. Avsikten med skyddszonerna är att binda belastning av fasta partiklar och näringsämnen, skapa beskuggning kring vattendrag och säkerställa naturens mångfald. Skyddszonens bredd skall i medeltal vara minst 10 meter, men får ingenstans understiga 5 meter. Inom skyddszoner som lämnats mot vattendrag och källor samlas överhuvudtaget inte in stubbar och buskskiktet bevaras. Dessutom skall man undvika att lämna grot inom skyddszonen.
På stränder mot vattendrag rekommenderas det att man lämnar lövträd, som ger skugga och svalka, vilket gagnar tillexempel fiskar som lever i vattendragen. Trädbeståndet som lämnats inom skyddszonen göder också vattenekosystemet med nedfallande förna. Genom att undvika att lämna grot inom skyddszonen kan man minska belastningen på vattendragen som beror på näringsämnen som frigörs från hyggesresterna.
Då man arbetar i närheten av vattendrag skall man ta i beaktande att vattenfåran inte får ändras eller skadas märkbart då man korsar den. Det får inte heller bildas fåror som leder vatten i körstråken. Genom att se till att vattenfåran hålls i skick bevaras fiskbeståndets rutter och vattnets naturliga avrinning bibehålls. Då man leder vatten till avloppsdiken från en förnyelseyta skall man utföra ändamålsenliga vattenskyddsåtgärder.
Videon introducerar PEFC-kraven relaterade till skyddszoner mot vattendrag och smävatten. Videon förklarar varför det är viktigt att lämna buffertremsor och hur de skyddar vattendrag. Videon är textad. Videolängd 9 min 40 sek.
Krav 8.18 Grundvattnets kvalitet tryggas vid skogsbruksåtgärder
I Finland finns ungefär 6000 kartlagda och klassificerade grundvattenområden. På dessa områden skall man fästa speciell uppmärksamhet vid att värna om vattenkvaliteten också i samband med drivning av energived.
I grundvattenområden som är viktiga för vattenförsörjningen (klass 1, klass 1E) eller som lämpar sig för vattenförsörjning (klass 2, klass 2E) används inte växtskyddsmedel eller gödselmedel och utförs inte stubbrytning. Stubbrytningen orsakar belastning av fasta partiklar i vattendragen. De fasta partiklarna leder till att vattendragen slammar igen, och de organiska ämnena i sedimentet som bildas förbrukar syre då de nedbryts.
Krav 8.19 Allemansrätten tryggas och möjligheterna att ta sig fram längs friluftsleder säkerställs
Att röra sig och vistas i skogen samt att samla in naturprodukter skall vara möjligt inom ramen för allemansrätten.
I samband med drivning av energived upprätthåller man framkomligheten på friluftslederna genom att undvika att lämna grot på dem och genom att inte göra stubbrytning. Dessutom skall man försäkra sig om att friluftsledernas fasta konstruktioner inte skadas. Man avgränsar åtgärderna så att friluftslederna lämnas utanför, vilket garanterar att lederna kan användas för rekreationsändamål och ledernas fasta konstruktioner bibehålls funktionsdugliga trots skogsvårdsåtgärderna. Fasta konstruktioner i anslutning till friluftsleder är till exempel vindskydd, eldplatser och spångar.
Läs mera ur källorna till sidan
Energiapuun korjuu, Metsänhoidon suositukset, Tapio
Metsäalan sanastoa, Puuhuolto.fi