Plantskogsvård
Plantskogsvård
Med vård av plantbestånd avser man bekämpning av gräs och sly, till exempel glasbjörk, som hindrar plantornas tillväxt. Vård av plantbestånd är en viktig del av skogsvården, eftersom sly från stubbskott som uppkommer efter försummad vård av plantbestånd förkväver barrträdens plantor. Försummande av plantskogsvård där man satsat betydande summor på förnyelse leder till stora ekonomiska förluster.
Plantskogsvård är en investering som inverkar på beståndets utveckling vad gäller kvalitet och grovlek. En plantskogsgallring som utförs vid rätt tidpunkt främjar beståndets diametertillväxt. Plantskogsvården förbättrar lönsamheten under hela beståndets omloppstid och minskar risken för skogsskador, eftersom ett övertätt trädbestånd löper risk att utsättas för till exempel snöskador. Ett rikligt inslag av lövträd i ett ungt tallbestånd ökar risken för älgskador förutom att det minskar tillväxten.
Med plantskogsvården påverkar man alltså beståndets struktur och hur beståndet i framtiden ser ut. Plantskogsvården styr trädbeståndets tillväxt och kolbindning till önskade träd. som växer bäst på området i fråga. Trädbeståndets livskraft upprätthåller beståndets förmåga att binda och lagra kol. Om plantskogsvården uteblir binder beståndet kol vid tillväxten, men den största delen av beståndet förblir vid klena dimensioner eller dör på grund av för stor täthet. Plantskogsvården kan styra hur mycket blandträdslag vi har i skogen i framtiden.
Krav 8.2 Hållbart uttag av energived
Hållbart uttag av energived utförs med beaktande av objektets egenskaper vid drivning av energived i samband med plantskogsvård. Detta innebär att vid drivning av energived tar man avverkningsområdets virkesproduktionsförmåga och mångfald samt vattenvården i beaktande.
För plantskogsvårdens och plantskogsgallringens del förutsätter PEFC-kraven att man inte på växtplatser kargare än torr mo samlar in helträd för energiändamål. Avsikten med detta är att undvika näringsobalans och tillväxtförluster på objekt där trädbeståndet redan från tidigare lider av näringsbrist. Näringsrika barr och löv som blir kvar i skogen i samband med gallring av plantskog säkerställer näringstillgången i terrängen på de kargaste objekten.
Krav 8.6 Plantskogarna sätts i skick vid rätt tidpunkt
Plantskogsvård som utförs vid rätt tidpunkt säkerställer en bra tidig utveckling hos plantskogen och den utgör basen för hela omloppstiden. Om den tidiga vården av plantskogen uteblir och plantskogsgallringen skjuts upp blir drivningskostnaderna för första gallring höga. En uppskjuten plantskogsgallring är dessutom negativ med tanke på tillväxten och kvaliteten hos plantskogen. I samband med plantskogsvården lämnar man i första hand de bästa trädindividerna, vilket leder till att trädbeståndets kvalitet förbättras.
Enligt PEFC-kravet skall 60 % av det årliga behovet av plantskogsvård inom området för regional gruppcertifiering och gruppcertifiering vara utfört. Vad gäller skogsägarvis certifiering skall minst 60 % av behovet av plantskogsvård under femårsperioden vara utfört. De statistikförda mängderna utförd plantskogsvård jämförs med till exempel det kalkylerade behovet av plantskogsvård enligt riksskogstaxeringen.
Krav 8.8 Skogarna nedskräpas inte vid skogsbruksåtgärder
Skogen får inte skräpas ned: plast- och metallavfall eller farligt avfall lämnas inte i skogen vid skogsbruksåtgärder. Detta gäller också till exempel plantlådor av papp förutom annat avfall. I skogsmaskiner som använder olja skall det alltid finnas en oljeabsorberande matta med tanke på eventuella olyckor.
Kravet strävar till att skydda skogen så att skogsnaturen bibehålls snygg och säker för alla användare, ekosystem och skogens djur. Avfall som lämnas i naturen är skadligt för miljön och kan orsaka allvarliga skador på djur, som kan äta farligt avfall eller fastna i detta. Oljan som används i olika maskiner är ett organiskt miljögift och även en liten mängd kan fördärva ett stort naturområde, speciellt vattendrag. Ett oljeläckage kan vara en betydande och långvarig olägenhet till exempel på grundvattenområden, eftersom oljan försvinner mycket långsamt från naturen. Oljan inverkar mycket skadligt på djurens förmåga att isolera sig från vatten och köld.
Krav 8.9 Växtskyddsmedel används på ett ansvarsfullt sätt
Växtskyddsmedel används för att skydda växter från skadegörare, dvs från växtsjukdomar, skadegörare och ogräs. Eftersom växtskyddsmedlen är avsedda för att avvärja eller förstöra, är de skadliga och kan ha negativa effekter också för människans hälsa eller omgivningen. Därför används växtskyddsmedel bara då det är nödvändigt och man använder sig enbart av godkända växtskyddsmedel. Den som använder växtskyddsmedel skall vara väl förtrogen med bruksanvisningen för de ämnen som används och de växtskyddsåtgärder som utförs skall vara väl dokumenterade.
Växtskyddsmedel skall användas bara då det är nödvändigt.
Enligt PEFC-kravet används enbart godkända växtskyddsmedel i skogsvård och virkesdrivning. Växtskyddsmedlen bör godkännas i varje EU-land där man vill använda sig av det. I Finland beviljar Tukes (Säkerhets- och kemikalieverket) ett nationellt användningstillstånd för växtskyddspreparat. En förutsättning för godkännande av ett växtskyddsmedel är att det med tanke på hälsan och miljön är säkert att använda preparatet. Tukes upprätthåller ett register över växtskyddsmedel som godkänts i Finland. Registret hittar du här.
Växtskyddsmedel skall användas bara då det är nödvändigt. Exempel på detta i fråga om skogsvårdsåtgärder är
- Bekämpning av ytvegetation som skadar plantor
- behandling av lövträdsstubbar
- bekämpning av skador som orsakas av snytbagge, hjortdjur eller främmande arter
- behandling av virkesupplag i skogen eller i omedelbar närhet av skogen för att förhindra spridning av insektsskador.
På skogsförnyelseytor och i plantskogar skall man se till att sly inte behandlas med kemisk besprutning, förutom behandling för att bekämpa den svampsjukdom som sprids via aspsly i tallplantskogar.
Behandling med växtskyddsmedel för att förebygga spridning av rotticka är tillåtet med undantag av värdefulla livsmiljöer, som definieras i krav 8.16. Värdefulla livsmiljöer skall avgränsas så att de inte behandlas med kemiska växtskyddsmedel.
Krav 8.14 Vid skogsbruksåtgärder kvarlämnas levande naturvårdsträd och död ved samt bevaras trädslagsblandningen och snår
Naturvårdsträd är levande träd som växer naturligt hos oss. Som naturvårdsträd lämnas till exempel rovfåglars boträd, grova enar, gamla träd med brandlyror, grova trädindivider från den föregående trädgenerationen, ädla lövträd och resliga aspar
Snår sparas vid plantskogsvården.De minimikrav som PEFC-standarden ställer på mängden naturvårdsträd och död ved garanterar att det finns allt mer lämpliga boträd för hålbyggare. Högstubbar som lämnas på områden där det inte finns död ved skapar en livsmiljö för många skalbaggar, rötsvampar och mesfåglar i skogen. Snåren erbjuder skogens djur skydd och häckningsplatser. Förutom att naturvårdsträden och snåren skapar fler skydds- och häckningsplatser för djurvärlden och att de stöder skogens mångfald, ökar också de naturvårdsträd som lämnas i skogen kolbindningen. I motsats till kraven i PEFC-certifieringen finns det inga krav på att lämna naturvårdsträd i skogslagen.
I mån av möjlighet skall man spara snår vid plantskogsvården. Dessutom skall man vid plantskogsvården bevara trädslagsblandningen om det naturligt förekommer flera trädslag på objektet. Man skall inte röja under grupper av sparträd.
I den här videon får vi lära känna PEFC-kravet relaterat till naturvårdsträd och varför det är viktigt att lämna naturvårdsträd. Videon är textad. Längd 6 min 58 sek.
Videon svarar på varför och var man ska lämna snår och trädslagsblandning. Videon är textad. Videolängd 2 min 54 sek.
Krav 8.16 Torvmarksnaturens mångfald och ekosystemtjänster bevaras
Att bevara torvmarker i naturtillstånd hjälper att minska utsläpp av växthusgaser och lindrar därmed klimatförändringen. Genom att bibehålla torvmarkernas kantzoner så nära naturtillstånd som möjligt och genom att begränsa avverkningarna till plockhuggning ökar vi andelen olikåldrig skog i landskapet. Till exempel skogshönsfåglarna trivs bra i övergångszonerna mellan fastmark och torvmark. Skogshönsfåglarna drar nytta av den ökande andelen olikåldrig skog eftersom variationen i dimensioner och täthet samt den bibehållna rikliga risvegetationen är en gynnsam häckningsmiljö för skogshönsfåglar. Torvmarker och trädbevuxna remsor mot vattendrag, där det inte görs markberedning, kan också främja fåglarnas möjlighet att röra sig i ett landskap som har påverkats av avverkningar och annan markanvändning.
Enligt PEFC-kraven skall torvmarkerna i naturtillstånd bevaras. I skötseln av skogar på torvmark sköter man vattenvården och främjar klimatvänlig praxis. För plantskogsvårdens del innebär detta att man på den skyddszon, vars bredd är minst 10 m, som man lämnar mot öppna torvmarker och torvmarker som skall återställas i naturtillstånd inte gör någon som helst röjning av buskskiktet. Träd inom skyddszonen får avlägsnas enbart genom plockhuggning.
Den här videon introducerar dig till vård av torvmarksskogar och de relaterade PEFC-kraven. Videon är textad. Videolängd 8 min 59 sek.
Krav 8.17 Vid arbeten intill vattendrag och småvatten beaktas vattenvården och naturvården
Med vattendrag avses hav, sjöar, tjärnar, älvar, åar och bäckar. Som bäckar räknas även små fåror där det finns vatten året om och där det är möjligt för fiskar att röra sig. En skogsvård som respekterar vattendragen stöder vattendragens välbefinnande och skogsnaturens mångfald. Till grundprinciperna i vattenvården hör att man minimerar urlakning av näringsämnen och frigörande av fasta partiklar i vatten som rinner av från behandlingsytan. Dessutom fångar man in näringsämnen och fasta partiklar som frigjorts med hjälp av konstruktioner för vattenvård.
I samband med plantskogsvård i närheten av vattendrag och småvatten drar man försorg om vattenvården och naturvården. Man skall beakta PEFC-kravet på att lämna skyddszoner mot vattendrag och källor. Avsikten med skyddszonerna är att binda belastning av fasta partiklar och näringsämnen, skapa beskuggning kring vattendrag och säkerställa naturens mångfald. Skyddszonens bredd skall i medeltal vara minst 10 meter, men får ingenstans understiga 5 meter. Enligt kravet skall ingen som helst röjning av buskvegetationen göras inom skyddszonen och träd får avlägsnas endast genom plockhuggning.
På stränder mot vattendrag rekommenderas det att man lämnar lövträd, som ger skugga och svalka, vilket gagnar tillexempel fiskar som lever i vattendragen. Trädbeståndet som lämnats inom skyddszonen göder också vattenekosystemet med nedfallande förna. Genom att undvika att lämna grot inom skyddszonen kan man minska belastningen på vattendragen som beror på näringsämnen som frigörs från hyggesresterna.
Då man arbetar i närheten av vattendrag skall man ta i beaktande att vattenfåran inte får ändras eller skadas märkbart då man korsar den. Det får inte heller bildas fåror som leder vatten i körstråken. Genom att se till att vattenfåran hålls i skick bevaras fiskbeståndets rutter och vattnets naturliga avrinning bibehålls. Då man leder vatten till avloppsdiken från en förnyelseyta skall man utföra ändamålsenliga vattenskyddsåtgärder.
Videon introducerar PEFC-kraven relaterade till skyddszoner mot vattendrag och smävatten. Videon förklarar varför det är viktigt att lämna buffertremsor och hur de skyddar vattendrag. Videon är textad. Videolängd 9 min 40 sek.
Krav 8.19 Allemansrätten tryggas och möjligheterna att ta sig fram längs friluftsleder säkerställs
Att röra sig och vistas i skogen samt att samla in naturprodukter skall vara möjligt inom ramen för allemansrätten.
I samband med plantskogsvården skall man försäkra sig om att inte lämna grot eller andra röjningsrester på friluftslederna. Dessutom skall man försäkra sig om ledernas fasta konstruktioner inte skadas. Man avgränsar åtgärderna så att friluftslederna lämnas utanför, vilket garanterar att lederna kan användas för rekreationsändamål och ledernas fasta konstruktioner bibehålls funktionsdugliga trots skogsvårdsåtgärderna. Fasta konstruktioner i anslutning till friluftsleder är till exempel vindskydd, eldplatser och spångar.
Läs mera ur källorna för sidan
Kasvinsuojeluaineet, Maa- ja metsätalousministeriö.
Metsäalan sanastoa, Puuhuolto.fi
Taimikonharvennus, Metsänhoidon suositukset, Tapio